BEHOVSBALANS – ”VI MÅSTE VÄL HA LITE MÅL”
Tänk om vi kunde skaffa ett torp dit man bara sticker iväg och slappnar av och lever nära naturen säker kvinnan drömmande när hon satt sig ned med kaffekoppen efter maten. Hur i attan skulle vi ha råd med det och för resten så innebär varje hus mycket arbete, vi hinner ju inte sköta om det vi har säger mannen. Vi kan väl inte bara leva på, vi måste väl ha lite mål, varför har du har alltid tusen invändningar när jag kommer med idéer säger kvinnan i ett andetag. Jag är bara realist svarar mannen, nu går jag ut och klipper gräset. Mannen och kvinnan anger sina utgångspunkter i något som kan bli inledning till ett viktigt samtal. Mannen bryter samtalet genom att gå sin väg. Kvinnan sitter kvar med tidningen i handen och tittar på fastighetsannonserna som hon tänkt visa mannen. Hon suckar. Hon vet att mannen har rätt men hon känner sig besviken. Hon minns när de först började prata om att köpa hus, hur stimulerande det var, även om mannen även då såg tusen svårigheter. Hon längtar efter något att se fram emot inte bara hantera vardagen. Kvinnan blir ensam med sin besvikelse. Samtidigt börjar hon reflektera kring mannens reaktion och kan se vad han menar. Det innebär inte att hon släpper sin egen tanke, att de behöver något att drömma om. Förståelse kan ibland blockeras av att man tror att förståelse innebär att man helt och hållet köper den andres åsikt. Det är möjligt att säga ” jag förstår hur du menar men jag håller ändå inte med dig” Mannen tänker när han klipper gräs. Han känner sig som en tråkig bromskloss. På ett vis uppskattar han att kvinnan kommer med idéer och förslag men när hon gör det är hans första reaktion nästan alltid att känna stress inför allt arbete det kommer att innebära. När mannen går för sig själv får han tid för eftertanke. Han får då en mer nyanserad syn på kvinnans förslag och funderar över sin egen reaktion. Senare på kvällen märker mannen att kvinnan verkar tyst. Är du besviken för att jag inte tände på att skaffa torp frågar han till sist. Jag är besviken för att vi inte kan drömma ihop svarar kvinnan. Jag menade väl inte att vi skulle springa och köpa ett torp i morgon, jag ville bara börja prata om det, fundera över hur det skulle kunna vara. Jag vill ha många drömmar och alla behöver inte sättas i verket. Mannen återupptar samtalsämnet. Kvinnan får chansen att förklara hur hon tänkte Där är vi nog väldigt olika säger mannen eftertänksamt. Jag blir så praktisk och om jag pratar om något känns det meningslöst om jag inte i samma ögonblick planerar för att genomföra det. Annars blir det ju bara prat. På jobbet är jag jättetrött på alla som målar upp en massa orealistiska framtidsvisioner och sedan inte rör ett finger för att se till att det blir så. Mannen svarar med att förklara sin reaktion Jo, jag förstår hur du menar säger kvinnan. Men ändå, det är spännande och roligt att få önska och drömma om framtiden utan att genast behöva ha en realistisk plan. Ska man de blir det så lätt att man ger upp. Om vi riktigt hade insett hur mycket jobb det skulle vara att skaffa hus och tre barn så hade vi förmodligen suttit kvar i vår tvåa och varit barnlösa lägger hon till. Kvinnan utvecklar sin idé att man måste våga drömma och även ibland dra igång något utan att ha hela läget under kontroll. Problemet är, säger mannen, att jag ser alla svårigheter och du ser inga. Nu underskattar du mig svarar kvinnan, jag ser också svårigheter, det handlar bara om var man lägger sitt fokus, på det man vill uppnå eller på alla hinder. Det vore kanske lättare för mig att lyssna på dig om du också nämnde en och annan svårighet du ser säger mannen. Och jag skulle ha lättare att lyssna på dig om du antydde att mitt förslag kunde vara positivt på något sätt svarar kvinnan. Mannen och kvinnan tipsar varandra om vad som kan underlätta för att gå den andre till mötes. Det är ofta konstruktivt att: - Återuppta ett samtal när man haft tid att reflektera - Öva sig i att visa förståelse utan att behöva helt hålla med den andre - Ge tips om vad man behöver för att kunna visa förståelse |