Behovsbalans ”vi är olika”

Du borde motionera mer säger kvinnan till mannen. Jag sportar ju nu säger mannen som sitter framför TV:n och ser på Sportnytt. Jag menar allvar fortsätter kvinnan, du har gått upp i vikt, du har för hög kolesterol har din läkare sagt, du säger ofta att du är trött. Det säger du med svarar mannen. Kvinnan suckar och går sin väg. Hon känner sig lite sårad över att mannen inte uppfattar att hon är bekymrad över hans hälsa och att hon vill väl. Lite senare ser kvinnan med stigande irritation hur mannen häller grädde i såsen, alldeles för mycket tycker hon. Kan vi inte äta lite hälsosammare säger hon försiktigt. Menar du att vi ska gå över till morötter svarar mannen och ler lite retsamt. Han bryr sig inte tänker kvinnan uppgivet.

Var gränsen går mellan att bry sig om den andre och att lägga sig i den andres personliga sfär är man långtifrån alltid överens om. Mannen värjer sig för och skojar bort kvinnans försök till allvarligt samtal om hans hälsa och hon tolkar det som att han bagatelliserar frågan.

Kvällen efter föreslår kvinnan en promenad och blir glad när mannen säger ja till att följa med. Det är väl skönt att komma ut och gå lite säger hon efter en stund. Har jag påstått något annat svarar mannen. Nää, säger kvinnan inte direkt påstått, du har inte svarat något vettigt alls när jag velat prata om att leva hälsosamt. Och jag fattar inte att det inte bekymrar dig när din läkare säger att du måste tänka på kolesterolet. Hur vet du att det inte bekymrar mig kontrar mannen. Jag har faktiskt funderat över vad jag är beredd att ändra i mina matvanor. Det känns ju bra att få veta att du också är bekymrad svarar kvinnan. Du kräver alltid att jag ska ta itu med saker med det samma så jag drar mig för att prata med dig om vad jag tänker, jag har tom ångrat att jag berättade vad läkaren sa om kolesterolet säger mannen. Hmm svarar kvinnan eftertänksamt.

Kvinnan är envis och tar återigen upp mannens hälsa. Han tar henne nu på större allvar och medger att han också är lite orolig. Han ger också en förklaring till varför han värjt sig för hennes försök att prata om det. Det har varit hans sätt att skydda sin personliga sfär, att få hantera problemet på sitt sätt.

Det kan vara frestande att hålla saker för sig själv för att den andre inte skall lägga sig i. Det faktum att man inte pratar om något kan lätt misstolkas till att man inte tänker på det alls.

Vid en ny promenad några dagar senare säger kvinnan: jag har tänkt på det vi pratade om häromdagen om din hälsa. Jag har ju börjat motionera mer svarar mannen. Lugn säger kvinnan jag vill förklara en sak som handlar om hur vi pratar med varandra. Om jag tar upp något och du ger ett vettigt gensvar, t.ex. talar om ifall du också tänkt på det jag tar upp, t.ex din hälsa, och förklarar för mig hur du tänker, då slappnar jag av och driver inte på dig. Driver på dig gör jag när jag tror att du inte bryr dig alls. Hmm svarar mannen eftertänksamt.

Kvinnan förklarar för mannen vad som skulle hjälpa henne att slappna av och lita på att han tog itu med saker. Mannen lyssnar och förståelsen ökar.

Så här är det säger mannen när det ligger i sängen samma kväll. Om jag berättar för dig att jag är bekymrad över något och vad jag tänker om det, då känns det som att du snabbt tar över. Jag får inte fundera på mitt sätt och i min takt. Du har ideer och du driver på och jag lägger på bromsen för att inte förlora kontrollen över frågan. Jo, jag känner väl igen mig i det svarar kvinnan, men jag vill ju bara väl och du verkar ofta så villrådig. Du är en handlingsmänniska säger mannen och jag är en tänkare. Du handlar och sedan får du rätta till om det blev fel. Jag tänker först och sen blir det rätt från början. Mjaa det vet jag inte om jag håller med om säger kvinnan och tillägger: när jag tänker för mycket fastnar jag i en massa om och men och inget blir gjort. För sjuttioelfte gången får vi väl konstatera att vi fungerar olika säger mannen och släcker lampan.

Mannen fortsätter att förklara för kvinnan varför han ibland inte berättar för henne om vad som bekymrar honom. Samtalet vidgas till att handla om att de har olika personligheter med olika grundmönster.

Förståelse för den andres sätt att tänka och vara underlättas när man är medveten om att den andre har en annorlunda personlighet än man själv. I ett bra samtal aktiveras denna medvetenhet. Och omvänt, om man väljer att inte prata färdigt om oenigheter kan man lätt tappa bort förståelsen för den andres olikhet.

Hur ska jag vara då om jag verkligen vill ge dig ett bra stöd i något undrar kvinnan. Du kan ju börja med, svarar mannen, att inse att jag arbetar med problem även om jag inget säger. Sedan när jag väl säger något kan du ge mig helhjärtat stöd för det jag kommit fram till. Och då är det så genomtänkt så du behöver inga ytterligare synpunkter frågar kvinnan. Det känns som om du överhuvud taget inte behöver mig när det gäller att lösa problem.

Kvinnan ger sig inte, hon vill hitta en lösning på hur de kan överbrygga sin olikhet. Mannen ger sin syn på det. Kvinnan ser en fara i mannens lösning, att hon inte får ha någon roll alls.

Jag kanske måste öva mig på att våga släppa in dig lite tidigare och lita på att jag kan stå på mig om jag inte gillar det du säger funderar mannen. Och jag kanske i första hand ska fråga dig hur du tänkt så här långt innan jag öser på med mina förslag lägger kvinnan till.

Paret har slutligen landat i en tanke om hur de kan hantera sin konflikt, en tanke som båda verkar nöjda med.

Det är ofta konstruktivt att:

• Försöka igen om den andre inte nappat på att prata om något man tycker är viktigt fast kanske vänta lite.
• Vara öppen för att man kan fungera olika. Olika tyngdpunkt mellan att tänka och att handla är en vanlig olikhet.
• Söka efter en lösning där bådas behov tillgodoses.