UTVECKLING – ”VART SKA DU?”

Kvinnan har haft en rejäl kontrovers med chefen. Hon känner sig missförstådd och misslyckad. Som lök på laxen känner hon sig sviken av sina arbetskamrater som verkat vara på hennes sida men inte gav stöd när det gällde. Hon längtar hem för att få tröst och stöd av mannen. Mannen möter henne i dörren på väg ut. Vart ska du? säger hon och ser inte glad ut. Jag ska på möte, det sa jag ju redan i morse säger mannen lite irriterat och skyndar iväg.

Kvinnan minns det nu men blir ändå besviken över att mannen inte är där när hon behöver honom.
När den andre inte ser och tillgodoser ens behov blir man besviken även om det finns en godtagbar förklaring till den andres agerande. Känslan vinner ibland över förnuftet.

På kvällen just innan de ska somna tar kvinnan sats och börjar berätta om dagens händelser. Mannen lyssnar och kommenterar att chefen verkar korkad och arbetskamraterna fega. Sedan vänder han sig om för att sova. Kvinnan är inte tillfreds. Det känns som att mannen gav henne stöd för att få lugnt och kunna få sova. Han var alldeles för snabb att bara döma ut dom andra, han verkade inte riktigt intresserad. Framförallt förstod han inte hur sårad hon kände sig.

Att hålla med och helhjärtat ta parti för någon kan förefalla som ett bra stöd. Ändå uppfattas det ibland som enklaste vägen ut, brist på riktigt engagemang.

En vecka senare ser kvinnan på mannen att det är något som trycker honom. Hon lägger allt åt sidan som hon planerat för kvällen och sätter sig hos honom. Vad är det säger hon, jag ser att något bekymrar dig. Mannen är verkligen bekymrad över en situation på jobbet men vill helst inte prata om det. Det är bara jobbet svarar mannen och tar upp tidningen. Kvinnan som har i färskt minne sitt eget behov av intresse och stöd ger sig inte. Du kan väl berätta för mig vad som hänt, det brukar kännas bättre om man får prata om det säger hon uppmuntrande.

Det är närliggande att tro att andra fungerar som man själv och att ge det man själv skulle velat ha i samma situation.

Mannen har ingen alls lust att prata om sitt bekymmer. Låt mig bara vara ifred en stund säger han så kommer jag igen och blir på bättre humör om ett tag. Kvinnan lämnar honom. Hon känner sig avvisad och funderar över varför mannen inte vill ha hennes stöd. Hon som så desperat behöver hans stöd ibland.

Med utgångspunkten att andra fungerar som man själv är det lätt att misstolka den andres agerande. Behov att vara ifred, ett vanligt behov, kan ofta misstolkas som avvisande av den som brukar söka närhet i svåra lägen.

Mannen och kvinnan tar en kvällspromenad. Kvinnan börjar berätta om hur hon kände sig veckan innan när mannen inte gav henne det stöd hon behövde och hur hon kände sig tidigare på kvällen när han inte ville ha hennes stöd. Jag vet att jag har ditt stöd och det är viktigt för mig säger mannen, men jag föredrar ofta att bearbeta saker inombords framför att prata med någon om det. Det jag behöver är att få vara ifred. Den där kvällen för en vecka sedan kommer jag knappt ihåg men jag trodde nog att du var mer som jag och ville bearbeta själv. Och varför skulle jag då dra igång och berätta det för dig frågar kvinnan. Mannen funderar. Kanske att jag vet att du är annorlunda än jag men jag har nog inte förstått hur stort ditt behov är att få prata. Och jag har nog inte förstått hur stort ditt behov är att ibland få vara ifred med dina tankar svarar kvinnan.

Föreställningen att andra fungerar som man själv är seglivad. Så även om den andre sagt och visat att hans/hennes behov är annorlunda är det frestande att halka tillbaka i uppfattningen att det man själv skulle velat ha i samma situation är också vad den andre borde vilja ha. Det är nyttigt att prata om olikhet, inte rätt eller fel, och därmed bli påmind.

Det är ofta konstruktivt att:
- Ge stöd i en konflikt utan att alltför ensidigt se till den part man vill stödja.
- Inse att andra inte fungerar på samma sätt som man själv.
- Vara försiktig med tolkning av andras beteenden.