UTVECKLING – ”VARA TOFFEL”
Jag blir så glad när jag ser vår unge granne på ett självklart sätt fixa både med barn o mat o städning, jag tror nästan han gör mer än hon säger kvinna till mannen. Är det så märkvärdigt, nog har jag hållit på med ungar och disk och dammsugning, du har visserligen gjort mer än jag men du har också varit hemma mer än jag, svarar mannen. Och det var vi överens om tillägger han. Ja, säger kvinnan, vi följde könsrollsmönstret. Det var väl inte bara ett passivt följande av ett mönster svarar mannen. Mannen hör kritik och går i försvar. Kvinnan förtydligar att hon menar att de båda föll offer för samhällets syn på könsroller. Mannen hävdar en annan syn, att de gjorde ett eget aktivt val. Hade det varit i dag hade vi nog gjort lite annorlunda fortsätter kvinnan. Jag hade krävt att du skulle varit pappaledig och att vi båda gick ned i arbetstid. Vadå krävt säger mannen, det låter på dig som att jag inte ville ta hand om barnen, att jag smet på något sätt. Nää så menar jag inte direkt säger kvinnan, inte smet men ändå blev det så att jag tog huvudansvaret och du hade uppenbarligen inget emot det. Vi var överens upprepar mannen, och jag tycker att det fungerade väldigt bra. Mannen hör återigen kritik och försvarar sig. Kvinnan förtydligar vad hon menar. Mannen accepterar hennes beskrivning men vill framhålla att de var överens. Han ifrågasätter fortfarande hennes uppfattning att de borde gjort annorlunda. Vad känner du när du när du ser unga pappor gå med barnvagn undrar kvinnan nyfiket. Ser och ser, säger mannen, det vet jag inte om jag ens tänkt på och har jag det har jag väl tyckt att det var helt naturligt, jag gick också med barnvagn när barnen var små. Inte utan att jag var med påminner kvinnan. Hmmm funderar mannen. Hade jag gått ensam på stan med barnvagnen hade nog mina kompisar sett mig som en toffel, det var man ju livrädd att bli. Mannen börjar bli riktigt intresserad av det tema de diskuterar och kommer då ihåg en rädsla att vara toffel, en iakttagelse som tillför samtalet en ny aspekt. Aha, säger kvinnan, nu börjar vi komma någon vart. Du erkänner att du var rädd att ses som en toffel, alltså föll du offer för rådande könsroller. Hur hade du själv sett på en man som tog huvudansvar för barn och hem, och hur hade du sett på hans kvinna undrar mannen. Förmodligen hade jag fallit offer för rådande könsroller och ifrågasatt framförallt hennes brist på ansvarstagande svarar kvinnan. Kvinnan kan inte låta bli ett litet ”vad var det jag sa”. Mannen går nu inte i försvar utan spinner vidare på sitt nyvaknade intresse för frågeställningen. Hans uppriktiga fråga om hur hon skulle reagerat hjälper kvinnan att förtydliga vad hon menar. Vad är det egentligen du vill ha sagt undrar mannen. Joo säger kvinnan, jag tror det handlar om att jag ser en positiv utveckling mot att kvinnor och män har allt mindre fördomar om sig själva och varandra och det gör att var och en kan forma sitt liv och ta ansvar för alla delar utan att styras av gamla mossiga uppfattningar om hur det bör vara. Jo men det tycker jag också är bra säger mannen glatt, det jag går i spinn på är tanken att män och kvinnor till varje pris ska göra samma saker, det verkar som ett slags annat förtryck. Äntligen har vi förstått varandra suckar kvinnan. Är du med på att det är kul att se pappor med barnvagn då? Jodå svarar mannen det är kul, lika kul som att se kvinnor tvätta bilar. Fast mest kul är att se män och kvinnor som kramas säger kvinnan och kryper intill mannen. Ett sista stänk av kamp stör inte samförståndet och stimulansen i diskussionen som också ökar lusten till annan närhet. Det är ofta konstruktivt att: - Acceptera att man minns och tolkar olika. - Avstå från att haka i allt som låter som en anklagelse. - Vara uppriktigt nyfiken på hur den andre menar. |