Utveckling – ”vad du ser sur ut”

Kvinnan vaknar på lördagsmorgonen med huvudvärk. Hon hör mannen stöka i köket men har ingen lust alls att stiga upp. Hon är fortfarande kvar i en obehaglig upplevelse som inträffade på jobbet dagen innan. Frukosten är klar ropar mannen från köket. Han är på bra humör, känner sig energisk och har huvudet fullt av tankar om allt han tänkt hinna göra under dagen.

Kvinnan startar dagen i en helt annan sinnesstämning än mannen. Mannen vet inget om kvinnans både kroppsliga och psykiska obehag.

Vad du ser sur ut kommenterar mannen när kvinnan sätter sig vid köksbordet. Kvinnan känner sig angripen och svarar irriterat: det var ju roligt att höra. Ja, vad ska jag säga när du ser ut som ett åskmoln, att du verkar glad? försvarar sig mannen. Kvinnan häller upp kaffe och säger ingenting. Det minsta hon vill just nu är att bråka med mannen.

Att beskriva hur man uppfattar ett stämningsläge kan vara ett bra sätt att visa inlevelse. Risken är, som i detta fallet, att kommentaren uppfattas som en anklagelse. Och en anklagelse föder lätt en motanklagelse eller försvar eller tillbakadragande i tystnad.

Vad är det frågan om, har jag gjort något säger mannen. Han känner hur hans goda humör har börjat naggas i kanten. Det hände en grej på jobbet som bekymrar mig väldigt och jag kan inte släppa den svarar kvinnan. Dessutom har jag ont i huvudet. Det kan väl inte jag rå för säger mannen. Nej det har jag väl aldrig påstått svarar kvinnan. Det där får du ta itu med på måndag fortsätter mannen i lite vänligare ton, nu måste vi planera hur vi använder dagen, det är helsikes mycket vi borde göra.

Kvinnan uppfattar mannens fråga som intresse och börjar berätta. Han är dock fortfarande lite i försvarsläge, uppfylld av det han vill med dagen och lyssnar inte riktigt på henne.

Kvinnan reser sig från bordet och går in och lägger sig på sängen. Hon känner hur gråten stiger inombords. Efter några minuter, en evighet uppfattar kvinnan, kommer mannen in och sätter sig på sängkanten. Hennes tårar kommer som en störtflod.

Först nu tar mannen in att kvinnan faktiskt inte mår bra och han reagerar då med tydlig omtanke. När kvinnan känner omtanken kan hon visa hur ledsen hon är.

Mannen sitter tyst, är lite rädd att säga något fel som förvärrar läget. Kan jag göra något frågar han till slut. Håll om mig svarar kvinnan. När mannen håller om henne börjar hon berätta vad som hände under gårdagen. Just nu ska du bara lyssna inte ge mig råd säger kvinnan. Hon vill förebygga det som hänt vid tidigare liknande tillfällen: att mannen går igång och vill lösa problemet. Jag behöver bara få berätta hur det var och att du förstår hur det kändes. Ok säger mannen och slappnar av, det lät ju inte så svårt. Han tycker nog att kvinnan har överreagerat på det som hänt men det säger han inte.

Kvinnan är nu i så god inre balans att hon klarar att vara väldigt tydlig med vad hon behöver. Det underlättar för mannen att vara uppmärksam och närvarande. Hans osäkerhet hade annars kunnat leda till att han drog sig undan vilket kvinnan kunnat tolka som ointresse.

Mannen har tagit till sig instruktionen. Hon ber om uppbackning, inte kritisk bedömning.

En kväll någon vecka senare när mannen och kvinnan sitter och småpratar om lite av varje säger kvinnan plötsligt: tycker du att jag överreagerade i fredags, du vet det där som hände på jobbet. Mannen tänker febrilt, men ser ingen annan utväg annat än att svara uppriktigt: Jo det tycker jag nog. Mmm säger kvinnan eftertänksamt, det tycker jag nog också nu när jag fått lite distans. Vad hade du sagt om jag hade sagt det då i lördags morse undrar mannen nyfiket. Då hade jag nackat dig svarar kvinna med ett leende – jag uppskattar att du avstod.

När tiden går får man distans och kan ofta se händelser i ett nytt ljus. När kvinnan utan någon annans inblandning i efterhand kan reflektera på det som hänt, då ser hon det annorlunda. När hon uttryckligen ber om mannens åsikt är hon kapabel att ta emot den på ett bra sätt.

Det är ofta konstruktivt att:

• Ta reda på vad den andre behöver/vara tydlig med vad man själv behöver.
• Inse att osäkerhet i hur man kan hjälpa kan uppfattas som brist på engagemang.
• Spara på goda råd och omdömen tills den andre ber om dom.