KÄRLEKSRELATIONEN – ”TÄNKER BÄTTRE DÅ”
Varför är du så arg jämt frågar mannen kvinnan. Tja, varför är du så lugn jämt svarar kvinnan argt. Jag är lugn för att jag tänker mycket bättre då säger mannen lugnt. Om jag är arg drabbas jag av tunnelseende och tycker alla andra utom jag själv är idioter. Och det är ju inte alltid helt sant. Om jag inte får visa att jag är arg, hur ska jag då bli av med min ilska undrar kvinnan. Man kan väl inte bara svälja och svälja. Jag skulle faktiskt vilja att du blev arg ibland så jag visste lite mer hur du egentligen tänker. Du är så behärskad. Du kanske går omkring och är jättearg på mig inombords fortsätter kvinnan lätt upprörd. Mannen inleder ett samtal om hur man samtalar, en viktig fråga om man vill förstå varandra. Hans inledande fråga låter anklagande, det verkar underförstått att han tycker att kvinnan är arg för ofta. Han får en slags motanklagelse till svar. Samtalet hittar ändå ett konstruktivt spår där mannen och kvinnan börjar förklara för varandra varför de fungerar som de gör. Jo, säger mannen eftertänksamt, visst blir jag arg ibland men för mig går det över fortast om jag går undan, allra helst om vi är på landet och jag kan gå ut och hugga ved. Börjar vi bråka så säger du nya saker som gör mig ännu argare och vad ska det tjäna till. Jamen det känns jätteobehagligt att inte veta om du är arg eller inte svarar kvinnan. Varenda gång du går ut utan att säga något blir jag lite orolig att du är arg. För mig vore det bättre om du sa vad som irriterade dig. Jo, jag kan kanske förstå det säger mannen långsamt. Problemet är att när jag är arg tänker jag inte klart och så säger jag saker som jag sedan ångrar. Mannen och kvinnan fortsätter att förklara för varandra. Var och en förklarar vad den behöver göra för att hantera en inre irritation/ilska så bra som möjligt. De förklarar också hur det känns när den andre gör som den gör. Förståelsen för varandra ökar. Hur ska jag kunna ta hänsyn till dig och dina känslor om du inte talar om hur du känner undrar kvinnan. Jo men det som är viktigt säger jag förr eller senare svarar mannen. När jag lugnat mig känns det ibland som att det jag blev arg för var en bagatell. Då säger jag inget. Men tycker jag fortfarande att det var något viktigt, då säger jag det. Som igår kväll när jag bad dig att vi skulle ha bättre ordning i källaren. Det började med att jag blev jätteirriterad när jag sökte efter tvättmedel och det inte alls stod där det borde. Aha svarar kvinnan, nu klarnar det. Jag märkte ju att du var irriterad men visste inte varför. Jag kopplade inte alls ihop det med det du tog upp senare om källaren. Förklarandet och förståelsen fortgår. Den olikhet mannen och kvinnan förklarar för varandra finns hos många par. Den är viktig att förstå för att inte hamna i ständiga dragkamper om hur man bör vara och göra i en konfliktsituation. Problemet är nog att vi fungerar så olika reflekterar kvinnan som nu är lugn. Jag behöver få uttrycka min ilska för att bli av med den och för att få sagt saker. Om jag skulle vänta flera timmar som du gjorde igår kväll, då hade jag glömt det hela till nästa gång jag blev irriterad. Och sådana är vi i hela min familj, vi är bråkiga men också glada och livliga lägger kvinnan till. Och i min familj är vi lugna och eftertänksamma och det kan vara rätt så vilsamt tycker mannen. Din mamma är nog egentligen mer som jag säger kvinnan, men hon har anpassat sig. Din pappa gillar det inte men din mamma ser rätt nöjd ut när jag visar irritation. De personlighetsdrag som styr vilken slags konfliktbeteende man föredrar kan vara inlärt i barndomen men också vara en del av en nedärvd personlighet. Hur man upplever att kommunicera upprört kan vara väldigt olika för olika personligheter. Det kan sträcka sig från starkt obehag till intensiv positiv livskänsla. Frågan är vem som skall anpassa sig till vem i vår familj säger mannen. Du blir ju ibland väldigt provocerad när jag går min väg för att lugna ner mig, konflikträdsla brukar du visst kalla det. Jag själv tycker det är att ta ansvar för att inte säga mer än vad man menar och också att inte bråka inför barnen fortsätter mannen. Om vi aldrig bråkar då blir barnen jätterädda om vi någon gång skulle göra det svarar kvinnan. Men om vi ofta småbråkar lite, då ser dom att det inte är farligt. Jag vill faktiskt inte att dom ska gå ut i livet och vara rädda för bråk. Trots den ökade förståelsen behöver både mannen och kvinnan förklara och försvara sitt eget beteende lite till. Var och en argumenterar för sitt synsätt. Mannen tar steget från förståelseprat till problemlösning: hur ska de kunna kombinera sin olikhet. Våran dotter är då inte rädd för bråk säger mannen. Hon är som du medan sonen är mer som jag. Det måste ju kunna finnas utrymme i en familj att vara på olika sätt. Jag får kanske respektera att du behöver tömma ur dig irritation och ilska med det samma. Men du måste nog också respektera att jag inte fungerar så, att jag föredrar att lugna ner mig innan jag säger något. Jo men det känns lättare nu när jag vet att du faktiskt så småningom tar upp det som irriterat dig om du tycker det är viktigt svarar kvinnan. Mannen fortsätter sitt tänkande kring problemlösning och kommer med ett förslag: var och en får lära sig att tolerera den andres sätt. Kvinnan är med på noterna. Det underlättas av att det är lättare att tolerera mannens sätt när hon förstått bättre hur han fungerar. Förståelsefasen i samtal banar ofta väg för en lösning som annars inte varit möjlig. Det är ofta konstruktivt att: - Prata om hur man pratar (fast inte mitt i grälet). - Lägga tid och tålamod på att förklara varför man gör som man gör. - Räkna med att den andre kanske inte fungerar likadant som man själv. |