Utveckling – ”olika infallsvinklar”

Jag träffade min kusin på stan idag, hon som skulle skiljas du minns jag berättade om säger kvinnan till mannen. Ja, hur har det gått för dom undrar mannen, han ville ju inte riktigt acceptera att hon ville separera. Sist vi stötte ihop så tröstade jag henne med att han säkert skulle inse läget och anpassa sig till det fortsätter kvinnan, men jag hade helt fel. Hon säger att han verkar ha fastnat i att han inte kan leva utan henne. Vad sa du då undrar mannen. Jag sa att jag inte hann prata mer just då, och det var sant, men att jag skulle ringa henne. Men vad kan jag säga, har du någon begåvad infallsvinkel säger kvinnan och ser bedjande på mannen.

Kvinnan inleder ett samtal om relationer med mannen. Det handlar om andra men innebär ändå ett tillfälle för mannen och kvinnan att tillsammans reflektera över den svåra frågan att separera.

Hon kanske måste acceptera att han känner som han gör, att han har svårt att släppa henne säger mannen fundersamt. Det är ju smärtsamt att bestämma sig för att bryta upp och ställa till det för barnen och för den andre som man trots allt har starka band till. Och då kan det vara frestande att kräva av den andre att vara med på noterna för att själv slippa bära hela ansvaret för ett svårt beslut fortsätter mannen. Så du menar att det kan handla om att hon inte står ut med att hon gör honom illa säger kvinnan lite trevande. Ja, kanske, fortsätter mannen eller det kan också handla om att hon innerst inne är osäker på sitt beslut och att han märker det och biter sig fast i det.

Mannen ger kvinnan en ny infallsvinkel. Det är ibland omänskligt tungt att inför främst barn och partner rakryggat stå för sitt beslut att separera. Smärtan och ansvaret minskar om den andre accepterar och kanske tom går med på att beslutat var nödvändigt.

Det du säger stämmer inte alls med det hon säger, men det kan ju ligga något i det för det säger kvinnan. När jag tänker efter verkar hon försöka tvinga honom att tycka att det är rätt beslut att skiljas och att allt kommer att bli väldigt bra. Han kanske slåss för sin rätt att känna det han känner och tro det han tror.

Kvinnan upptäcker ännu en ny infallsvinkel: Kusinens man kanske låser sig i sin ståndpunkt just för att kvinnan/kusinen inte accepterar att han känner som han gör. När man inte behöver försvara sin rätt att känna det man känner öppnar man lättare upp för bearbetning och förändring.

Hur är läget rent praktiskt undrar mannen. Lever dom ihop, hur gör dom med barnen. Hon har flyttat till en lägenhet och han bor kvar i huset som skulle säljas, men han gör inget åt det, svarar kvinnan och fortsätter: Han har barnen varannan vecka men föreslår titt som tätt att de ska göra saker tillsammans på helgen. Och när hon säger ja till det för barnens skull så vill han ha en kram när de ses och det vill inte hon. Det blir bråk och barnen blir ledsna. Ser han inte att barnen far illa undrar mannen. Nja, säger kvinnan, hon menar att dom ska separera och visa sig glada för barnens skull och han att dom ska försöka igen för barnens skull. Och så blir det bråk som barnen far illa av tillägger mannen.

Mannen och kvinna fortsätter att reflektera och hjälper varandra att öka förståelsen för kusinens låsta läge. Det blir paradoxalt när föräldrar kommer i stark konflikt för att de har motstridiga uppfattningar om vad som är bäst för barnen samtidigt som bråk mellan föräldrar är något barn verkligen far illa av.

Han reagerar helt olikt en kollega till mig funderar mannen vidare. Han bara reste sig upp och packade sin väska och gick när hans fru tog upp att hon funderat på skilsmässa. Han la inte två strån i kors för att övertala henne att ändra sig. Han kanske egentligen också ville skiljas säger kvinnan. Nej, jag tror inte det säger mannen, han är alltid sådan. Snabba beslut och snabbt från beslut till handling. Och det är nog lite knäppt åt andra hållet.

Mannen tillför ytterligare en aspekt, att man också kan vara för snabb i att inte göra motstånd alls när den andre vill separera.

Men vad ska jag säga, jag har lovat att ringa henne säger kvinnan. Säg åt henne att han har rätt att känna som han gör föreslår mannen. Mmm säger kvinnan tvekande, jag kan åtminstone försöka prata mer om henne och mindre om honom.

Det är ofta konstruktivt att

• Se konflikter från alla inblandades perspektiv
• Vara medveten om att acceptans av känslor kan stimulera bearbetning och förändring