Föräldraskapet – ”kort stubin”

Puu nu har vi bråkat igen suckar kvinnan. Jag som kämpat så för att få koll på min korta stubin, nu har jag fått en dotter som är mästare på att trigga igång mig. Det hjälper ju inte att höja rösten mot henne säger mannen, då höjer hon sin ännu mer och hon har bättre röstresurser än du. Kanske skulle hon söka in vid Dramaten tillägger han. Skämta du, säger kvinnan, men det här är blodigt allvar för mig. Jag känner mig så misslyckad varje gång vi haft ett bråk. Att höja rösten är väl inte hela världen säger mannen tröstande. Jamen jag får så dåligt samvete efteråt, svarar kvinnan, mest för att jag sagt saker som jag inte riktigt menar. Det bara flyger ur mig och varje gång bestämmer jag mig för att det inte ska hända igen. Och så gör det, och så känner jag mig än mer misslyckad. Hmmm säger mannen. Han förstår inte riktigt varför kvinnan inte kan behärska sin ilska om hon nu får sådana skuldkänslor efteråt. Han vet inte vad han ska säga för att hjälpa henne. Han tycker också det är ett problem att hon blir så arg men vill inte lägga sten på börda.

Kvinnan vänder sig till mannen för att få utlopp för sin frustration över sitt eget beteende. Mannen lyssnar och inser att han inte bör förstärka den kritik kvinnan redan har mot sig själv.

Många människor blir lätt offer för sina aggressionsutbrott. De vill hålla sig lugna men har ändå svårt att kontrollera sin ilska. Ibland blir man bättre hörd när man höjer rösten men inte så sällan blir man sämre hörd därför att den andre blir så upptagen av att värja sig eller ge igen. Dessutom är risken stor att det man säger när man är okontrollerat arg inte är så genomtänkt. Konsten är att kunna uttrycka sig så att man slipper bli ångerfull.

Kan jag göra något frågar mannen till sist. Jaa svarar kvinnan lite tvekande, kanske jag skulle överlåta en del av dusterna med henne på dig. Du klarar det bättre. Gärna för mig svarar mannen men du reagerar alltid snabbare än jag så jag får knappt chansen. I så fall får du be mig rycka in – och helst innan ni är i luven på varandra. Och respektera att jag tar i det på mitt sätt. Någon gång har du beskyllt mig för att vara för mesig och eftergiven. Jo, jag vet säger kvinnan jag har svårt att släppa taget även när du försöker ta över.

Mannen erbjuder sig att vara till hjälp och kvinnan föreslår en handlingsväg. De diskuterar villkoren.
Bråk i familjer har en tendens att följa vissa likartade spår. Ett sätt att skapa förändring är att ändra i sammanhanget. Om man redan försökt med att behärska sig ett antal gånger och misslyckats kanske man ska pröva att skapa ett nytt sammanhang.

Jag har tänkt lite till säger kvinnan senare. Det är jättebra om du tar en del konfrontationer med vår dotter men jag måste ju också klara att ta dom. Jag tror att mitt dåliga samvete och min ilska mot henne hänger ihop. Och det jag har mest dåligt samvete för är inte att jag tar i utan för det jag säger. Nää, man kan ju vara arg och ändå säga bra saker som man kan stå för efteråt konstaterar mannen. Bingo, säger kvinnan, det är just det jag insett och så har du vetat det hela tiden. Nää, jag insåg det just nu när vi pratade om det säger mannen generöst.

Kvinnan har fått tid till eftertanke och har kunnat sortera i vad det är som är viktigast för henne att ändra på. Problemet blir då mer hanterbart.

Frågan är, fortsätter kvinnan, hur jag ska kunna uttrycka mig genomtänkt när jag är så jäkla arg. Vill du ha ett råd frågar mannen. Jag behöver nog det svarar kvinnan. Du kan ju träna när du är lugn, fortsätter mannen, vad vore ok att säga. Jo, säger kvinnan, det är ok att säga ”nu måste du verkligen göra det eller det” eller ”nu får du sluta med det eller det”. Men sedan får jag lust att förstärka det genom att komma med ett eller annat hot och dom skäms jag över efteråt. T.ex. ”annars orkar jag inte med dig” eller ”annars blir jag vansinnig” eller ”annars får du inte gå ut på en vecka”. Straff kan väl vara ok men då ska dom vara genomtänkta och möjliga att sätta i verket. Går det att ta väck den där svansen på budskapet som börjar med ”annars” undrar mannen. Tja kanske suckar kvinnan. Det känns i alla fall bra att vi kunnat prata om det här.

Kvinnan inviterar mannen att prata vidare med henne om hur hon ska göra. När han kommer med ett förslag är hon öppen för det. Om han kommit med samma förslag utan att hon bett honom om hjälp är det inte säkert att hon lyssnat på det.

Det kan vara till god hjälp att i förväg tänka igenom hur man vill göra och säga i trängda lägen som man kan förutse kommer att inträffa.

Jag har inte hört dig höja rösten mot vår dotter en enda gång de senaste dagarna kommenterar mannen en vecka senare. Det har du rätt i svarar kvinnan. När jag blivit arg och samtidigt tänkt på vad jag ska säga så har ilskan minskat. Och när jag inte blivit så arg så har jag i stället kunnat använda min energi till att ha ett positivt utbyte med vår argsinta dotter. Och då har hon blivit på bättre humör. Och jag har blivit mer nöjd med mig själv säger kvinnan.

Det låter som ni kommit i en god cirkel säger mannen. Det är så enkelt när man väl är där säger kvinnan men när man sitter fast i en ond cirkel vet man varken ut eller in. Då kan det vara bra att ha en klok gubbe att snacka med säger mannen. Ja, tänk om man alltid haft det svarar kvinnan.

Kvinnans beredskap att tala med mannen om sitt problem med att behärska sin ilska och dessutom lyssna på vad han har att säga har hjälpt henne att pröva något nytt. Mannens sätt att lyssna på kvinnan och inte vara för snabb med att komma med enkla lösningar gör att han faktiskt känner att han kunnat vara till hjälp.

Det är ofta konstruktivt att:

• Dra nytta av den andre föräldern om man kör fast i något som handlar om hur man ska hantera barn.
• Vänta med att ge råd tills någon ber om det.
• I förväg tänka ut hur man vill bete sig i situationer där man vet att man lätt förlorar kontrollen.