Familjedemokrati ”Karl-aktigt”

Min syster får ingen ordning på sin 10-åring berättar kvinnan för mannen. Han bråkar med henne jämt och om allt möjligt och hennes mesige make går bara undan. Jag sa till henne att jag tror det är dags att kontakta en barnpsykolog, så här får han inte hålla på. Frågan är om det är ungen eller föräldrarna det är fel på svarar mannen. Jag blir alltid så provocerad när din syster styr och ställer och hennes gubbe aldrig, aldrig säger ifrån. Det kanske sonen också blir och visar att han är mera karl än pappan.

Mannen för in tanken att barnets problem kan vara kopplat till föräldrarnas förmåga att kommunicera på ett bra sätt.

Familjeterapeutisk teori bygger på idén att det kan finnas den typen av samband. Man träffar hela familjen även om det är bara en individ, ofta ett barn, som har ett tydligt problematiskt beteende.

Vadå karl säger kvinnan, menar du att det är karl-aktigt om mannen tar kommandot hemma. Du skulle troligen inte bli provocerad om det var han som styrde och ställde med henne. Vi har ju vänner som har den ordningen och det har jag aldrig hört dig reagera på. Hmm säger mannen där fick du in en poäng. Fast när jag tänker efter så tror jag att jag reagerar på din syster för att jag identifierar mig med hennes man. Och det kanske sonen gör också på något sätt och lever ut den ilska pappan bär inombords fast han inget säger.

Kvinnan påpekar för mannen att han har en annan tolerans för män som tar kommandot än för kvinnor som gör det. Mannen köper det men fortsätter sedan att förklara hur han känner och hur han använder sin egen upplevelse för att försöka förstå barnet.

Oj vad du blev psykologisk säger kvinnan lite imponerad. Och du blev förvånad för att jag är man och kunde tänka psykologiskt genmäler mannen. Skämta inte bort det här säger kvinnan, jag är faktiskt orolig för min syster, hon känner sig väldigt olycklig och vet inte vad hon ska göra. Jag tyckte barnpsykolog var en bra ide men det tycker kanske inte du. Om min idé stämmer så vore ju familjerådgivning mer adekvat svarar mannen. Det vore spännande och se hur den unge mannen reagerar om mamma börjar respektera pappa på ett annat sätt fortsätter han. Och om pappa börjar stå upp för vad han tycker och vill svarar kvinnan.

Mannen och kvinnan utvecklar sina tankegångar och ger olika infallsvinklar. Mannen ser kritiskt på svägerskans beteende och mannen på svågerns. De lyssnar på varandras olika perspektiv utan att hamna i en kamp om antingen eller.

Det är lättare att vara öppen för att se den andres perspektiv om man har lite känslomässig distans till det ämne man pratar om.

Jag hade ett långt samtal med min syster berättar kvinnan nästa dag. Hon hakade genast på din idé att kontakta familjerådgivningen. Hon har faktiskt föreslagit det tidigare men hon fick inte vår käre svåger med sig. Det är ju inte så konstigt svarar mannen han verkar ju inte tro på att det leder någonstans att prata om saker. Och apropå att vara provocerad så berättade min syster att hon är oerhört provocerad av vår svågers sätt att tystna och gå när hon vill prata om något. Hon sa att hon på sätt och vis föredrog sonens utbrott för han sa åtminstone något

Fokus i mannens och kvinnan samtal har nu glidit över på svågerns sätt att vara. Även mannen ser hans roll i det mönster svågern och svägerskan utvecklat. Systerns kommentar ger ett visst stöd för att sonen blivit känslomässigt indragen i konflikten mellan föräldrarna.

Han följer med ropar kvinnan glatt till mannen lite senare. Vem följer med vem undrar mannen som just fördjupar sig i tidningen. Åh du är ju hopplös säger kvinnan, fast inte så dum ändå. Min syster får maken med sig till familjerådgivningen med motiveringen att det är för sonens skull. Och hon var jättenöjd med det.
Jag har snackat med syrran igen säger kvinnan några dagar senare. Märkligt nog har sonen varit mycket lugnare dom sista dagarna sedan föräldrarna bestämde sig för att söka hjälp. Dom har inte berättat om det för sonen men dom har noga båda slappnat av lite säger syrran.

Ett beslut att söka hjälp innebär ofta starten på en förändringsprocess som drar igång innan man ens träffat sin ”hjälpare”. När flera är inblandade har det betydelse att man är överens om att det finns ett bekymmer och man är beredd att göra något åt det.

Det är ofta konstruktivt att:

• Uppmärksamma att problem uppstår i ett sammanhang.
• Se ömsesidigheten i mönster som uppstår.
• Inse kraften i att flera samtidigt bestämmer sig för att ta itu med ett relationsproblem.