Behovsbalans ”jag behöver-budskap”

Mannen är på hemväg i bilen. Han grubblar över ett problem som måste lösas på jobbet. Kvinnan väntar otåligt på att mannen ska komma hem, hon har något att berätta. När han kommer säger han snabbt hej och börjar se igenom posten. Efter ca 10 minuter säger kvinnan. Ska du inte fråga hur det gick idag? Han funderar febrilt: vad menar hon. Innan han hunnit tänka ut ett vettigt svar fortsätter kvinnan irriterat: du kan väl åtminstone svara. Jag måste väl få hämta andan genmäler han, även detta irriterat.

Om man själv är väldigt uppfylld av något är det extra svårt att ta in vad som rör sig inom en annan person. Kvinnan var fokuserad på vad mannen borde göra för att motsvara hennes behov, inte på hur han hade det. Han å sin sida var inte fokuserad på henne alls utan sannolikt mentalt kvar på jobbet.

Nu stiger adrenalinhalten hos båda och de går igång med repliker de sagt många gånger förr. Du intresserar dig bara för dig själv och det som rör dig säger kvinnan till mannen. Du kräver att jag skall vara tankeläsare svarar mannen. När rösterna höjs stiger sonen in i köket o tar ett glas vatten. Han går tillbaks till sitt rum och stänger dörren med en smäll.

När irritationen stiger är det nära till anklagelser som handlar om den andres dåliga egenskaper. Nästan alltid kan anklagelser översättas till ”jag behöver något av dig”. Om kvinnan sagt vad hon behövde, i detta fall mannens intresse, hade han haft lättare att ta till sig budskapet.

Barn kan vara mästare på att bli avledare när föräldrar bråkar. Detta sker mer eller mindre medvetet. Sonens vattenhämtning kan ses som ett sätt att tala om för föräldrarna att han vill att dom ska sluta bråka. 

Mannen stannar upp, plötsligt ser han att kvinnan är ledsen. Han tar ett steg mot henne i en impuls att krama om henne. Kvinnan ser inte mannens närmande. Hon är för ögonblicket fylld av skuldkänslor över att deras gräl går ut över sonen. Våra barn tar skada om det får fortsätta så här säger hon. Det är väl inte bara mitt fel försvarar sig mannen och backar igen.

Det är mestadels lättare att vara förstående när någon visar sig ledsen än när någon visar sig arg. Särskilt svårt är det att vara förstående om det är man själv som är föremål för ilskan. Reaktionen blir då snarare försvar. Att inse att man gjort någon ledsen kan i bästa fall utlösa ett behov att gottgöra.

Tystnaden lägrar sig. I sitt rum sitter sonen på helspänn och lyssnar. Frågan är vad som är värst, tänker han, när mamma och pappa grälar med varandra eller när dom är tysta. Efter en stund sätter han på sig hörlurar med musik och ägnar sig åt att chatta på nätet. Han borde göra läxor men har ingen lust.

Sonen väljer nu att stänga av och dra sig undan, ett för stunden effektivt sätt att komma undan en obehaglig situation. Problemet är att det drar energi och kan hindra annat viktigt att bli gjort.

Mannen och kvinnan går om varandra och funderar. Du, säger kvinnan efter en stund, ska vi ta en kopp kaffe. Mmm svarar mannen och börjar dona med kaffekokaren. När de sitter mitt emot varandra vid köksbordet börjar båda känna värme mot den andre sippra in och lösa upp ilskan. Vad bråkade vi egentligen om säger kvinnan och en tår trillar nedför kinden. Du blev arg för att jag inte ställde en fråga om något som jag fortfarande inte vet vad det var svarar mannen. Tänk efter säger kvinnan. Javisstja utropar mannen, du skulle få besked om det där projektet. Hur gick det?? Kvinnan ler…

Att göra en försonande gest är ett effektivt sätt att bryta en ond cirkel av negativt utbyte. En försonande gest bör gärna vara ett kravlöst närmande som är lätt att ta emot även i upprört tillstånd. Fysisk kontakt är bra för vissa men inte för alla. Närmandet kan vara för stort. Det kan vara en bra ide att i lugna lägen tänka igenom vilka försonande gester som brukar fungera i just vårt förhållande. När attityden till den andre mjuknat är det relativt lätt för mannen och kvinnan att förstå varandra.
​
När irritationen lagt sig kan samtalet om sakfrågan fortsätta .

Det är ofta konstruktivt att:

• Omformulera ”du borde -budskap” till ”jag behöver-budskap”
• Ha en inre lista över bra försonande gester.