Föräldraskapet – ”Föräldrar? säger dottern"

Jag vill följa med min nya klasskompis till deras sommarstuga i helgen säger dottern till mamman. Vi är ett gäng på sex tjejer som ska åka. Vänta nu säger mamman, ska inte hennes föräldrar vara med. ”Föräldrar” säger dottern med lätt förakt i rösten, nej då hade inte jag följt med. Så ni har tänkt vara där utan vuxna undrar mamman. Här blir det konflikt tänker hon inombords. Vi är faktiskt nästan vuxna säger dottern och låter lite kränkt. Vi kan ta vara på oss själva. Vilka är det mer än du och hon som planerat det här frågar mamman. Det är det vanliga gänget, dom jag brukar vara med svarar dottern, och vad du låter negativ lägger hon till. Tror du vi ska dra dit killar och supa eller?? Huvudet på spiken tänker mamman och säger: Jag måste nog ändå prata med pappa. Gör det fort då säger dottern för vi ska träffas ikväll och planera.

Mamman hanterar sin tvekan kring dotterns planerade sommarstuge-utflykt med att skapa betänketid och ta pappan till hjälp i bedömningen vad de ska svara.

Mamman går runt och vattnar växterna och funderar. Hon har just läst en artikel om hur viktigt det är att föräldrar håller ordning på var dom har sina tonåringar och vad dom har för sig och hur godtrogna föräldrar kan vara. Samtidigt minns hon hur nöjd hon var en gång i tonåren när hon och några kompisar skulle övernatta i ett tält vid en sjö och hennes föräldrar var väldigt positiva och tyckte det lät spännande medan en annan kompis föräldrar sa nej. Hon tänker också på att hon velat att dottern skulle våga göra egna saker utan föräldrarna och att hon hittills alltid varit ansvarstagande.

Mamman balanserar mellan uppgiften att uppmuntra självständiga initiativ hos ett barn som varit lite ängsligt och att skydda henne från situationer som hon kanske inte skulle kunna hantera. Det blir ett dilemma mellan att visa förtroende för dotterns förmåga att ta vara på sig själv och att skydda och kontrollera.

Dottern sitter på rummet och stirrar ut i mörkret. Det känns lite konstigt att mamma inte sa ja direkt, hon har alltid uppmuntrat initiativ. Förr var mamma t.o.m. lite orolig för att hon aldrig ville sova över hos kompisar. Fast det här att ligga övernatt utan vuxna har ju aldrig varit på tapeten förr. Dottern tycker själv att det är lite pirrigt. Hon känner ju inte sin nya kompis så väl. Med dom andra tjejerna är hon trygg. Hon känner också en otålighet att göra något som är lite mer spännande än det dom brukar hitta på. Skulle det ha varit aktuellt med killar eller alkohol så hade hon backat ur, det hade hon inte vågat vara med om. På ett sätt är hon inte helt förvånad över mammans reaktion, dom andra tjejerna var inte heller helt säkra på att få ja. Men vad pinsamt det skulle vara om alla dom andra får ja och inte hon. Och vad utanför hon skulle bli.

Dottern vill ha stöd att våga lite mer, få förtroende att hon klarar saker. Men hon vill också känna att föräldrarna skyddar henne. En annan aspekt är önskan att vara en i gänget och rädslan att hamna utanför. 

Vad tycker du vi ska svara frågar mamman sedan hon berättat för pappan om dotterns förfrågan. Hur ska dom ta sig dit, vad säger dom andra föräldrarna och framför allt vad säger föräldrarna som äger stugan undrar pappan i ett andetag. Vet faktiskt inte, fråga du suckar mamman, hon blev lite sur när jag inte sa ja direkt.

Pappan knackar på dotterns dörr. Han ställer sina frågor och får lite svävande svar. Ta reda på det där ordentligt uppmanar pappan och går mot dörren. Men får jag åka då säger dottern med blanka ögon, ni kan ju ringa mig på mobilen om ni blir oroliga. Jag vill ha ett snack med sommarstuge-föräldrarna och om allt verkar ok med dom så får du åka säger pappan. Dottern rusar upp och kramar om pappan.

Mamman drar nytta av att det finns en förälder till som kan gå in och ta i konflikten från ett nytt håll. Pappan tar över och han är mer klar över vad slags svar han skall ge. Han lyckas ge ett svar som ger dottern både trygghet och förtroende.

Pappan berättar för mamman hur det hela avlöpte. Borde vi inte ha väntat med att säga ja tills vi pratat med sommarstugeföräldrarna säger mamman oroligt. Nu överlät du det på mig då får du lita på mitt sätt att hantera det svarar pappan. Hade vi dragit ut på det lite till hade det inte blivit bra. Hon ska ju inte tågluffa till andra sidan jordklotet. Nej, inte i år i alla fall, suckar mamman.

Mamman och pappan avslutar sin gemensamma insats genom att kommentera det sista skeendet. Det förefaller båda tillfreds, ingen har kört över den andre.

Det är ofta konstruktivt att:

• Skapa betänketid om man som förälder är osäker på hur man ska svara.
• Dra nytta av att två föräldrar kan se olika saker och därmed sannolikt fatta klokare beslut.
• Vara uppmärksam på att det alltid finns mer än en aspekt att ta hänsyn till.