Utveckling – ”Det handlar inte om att hitta en syndabock!”

Kvinnan och mannen sitter i bilen och har en flera timmar lång resa framför sig. Ska vi diskutera något som jag funderar över då och då säger kvinnan. Visst säger mannen med viss tvekan och undrar om hon ska ta upp något hon är missnöjd med. När man framför kritik börjar kvinnan (nu kommer det tänker mannen)så vill man ju bara att den man säger det till ska ändra på något. Det handlar inte om att hitta en syndabock . Hur menar du frågar mannen, är det mig du talar om, jag kan väl ta kritik för vad det är och inget mer. Jo mestadels svarar kvinnan men jag tänker inte alls bara på dig. Mannen slappnar av.

Den förväntan man har styr vad man hör den andre säga.
Det är bra att, som mannen gör, kolla om förväntan är riktig. Han lyssnar bättre när han slappnat av.

Det är ju en viss skillnad, säger kvinnan, om man säger något för att få ett övertag över den andre, visa att man vet och kan bättre eller om man bara har en önskan om en förändring. Kritik eller bättre uttryckt ”en önskan om förändring” borde ju resultera i ett svar på just det ”ja det låter vettigt” eller ”nej jag håller inte med dig” eller ” jag ska tänka på saken”. På vårt jobb är det så känsligt att säga att man inte är nöjd som det är, det skapar genast oro, försvar och motanklagelser typ ” du gör minsann inte allt helt rätt du heller”.

Samarbetet i en familj eller på en arbetsplats underlättas avsevärt om det finns en anda att det är ok att ta upp saker man inte är nöjd med, saker man vill ändra på. I ett robust samarbete förbättras relationerna av den öppenheten. Det innebär också ett ansvar att inte haka upp sig på småsaker, att ha en grundläggande acceptans för varandras olikheter.

Mmmm jag börjar fatta vad du menar, tror jag, svarar mannen. Det handlar om hur man uppfattar relationen. Är den andre ute efter en slags jämbördig relation eller handlar det om att ta kontrollen, att få ett överläge. Jag tror det finns människor som uppfattar att är dom inte i överläge så är dom i underläge. Dom tror nog att andra är som dom, så då blir kritik ett sätt att skapa ett överläge och då måste man slå tillbaka för att inte hamna i underläge.

Att skapa jämbördiga relationer är en konst. Det handlar om att våga relatera till andra utan att använda makt, att lite på att den andre vill väl och inte utnyttjar den sårbarhet man visar. På lång sikt är det det säkraste sättet att värna både sig själv och andra.

Hur ska man säga så det uppfattas att jag är bara ute efter att vårt samarbete ska bli bättre, att vi ska rensa bort onödiga stötestenar undrar kvinnan. Ett sätt säger mannen är kanske att inte prata så mycket om vad man är missnöjd med utan mer vad man behöver för att bli nöjd. Jag tror t.ex att det blir en skillnad om jag säger till dig: ”jag vill gärna köra ett tag, jag slappnar av mer när jag kör själv” jämfört med ”du kör så ryckigt, jag blir spänd som en stålfjäder, nu kör jag i stället”. Det gör jag inte alls svarar kvinnan o blir lite röd i ansiktet.

Hur man säger saker har betydelse, stor betydelse. Vi uppfattar lätt bara en del av budskapet och gärna det negativa. Även om man har en ambition att kunna ta kritik på ett konstruktivt sätt är det lätt att i stället trilla in i en försvarsposition.
​
Det är ofta konstruktivt att:

• I harmoniska lägen prata om hur man vill ha det i sin relation
• Kolla noga vad den andre menar om man känner sig orättvist kritiserad
• Beskriva vad man önskar eller behöver snarare än vad man är missnöjd med.