Utveckling – ”är hon ensamstående”

Jag träffade vår nya granne idag säger kvinnan till mannen. Är hon ensamstående undrar mannen jag har inte sett till någon man. Nää det finns ingen man men hon är gift svarar kvinnan, kan du lista ut hur det hänger ihop ? Dom kanske är särbo säger mannen lite fundersamt . Kom och hälsa på min fru också sa hon när jag presenterat mig fortsätter kvinnan, dom är nämligen två kvinnor som är gifta. Aha, säger mannen, vad traditionellt man tänker. Men hur har det gått till, dom har ju barn fortsätter han. Vet inte, har inte frågat säger kvinnan, men det finns väl många familjer utan en man där det finns barn. Någonstans, någon gång har det väl ändå funnits en man med i bilden påpekar mannen lite surt.

Kvinnans sätt att berätta om det lesbiska paret får mannen att inse hur fast han är i den traditionella bilden av hur en familj ser ut.

Jag undrar, säger kvinnan några dagar senare, om våra grannar har samma slags konflikter som vi. När jag pratar med mina väninnor kommer vi ofta in på att våra meningsskiljaktigheter i familjen har med manligt och kvinnligt tänkande att göra. Du får väl fråga säger mannen och fortsätter att fokusera på det han just håller på med. Typiskt karlar att svara sådär ointresserat säger kvinnan. Typiskt fruntimmer att gegga ner sig i relationsfrågor ger mannen igen.

Olikhet föder nyfikenhet. Den som lever annorlunda än mängden bidrar ofta till att ställa schablonartat tänkande på huvudet.

Jag har blivit bjuden på fika av våra nya grannar berättar kvinnan när mannen kommer hem från sin motionsrunda. Nåå säger mannen hur var det då. Det var trevligt, dom kan nog bli riktigt bra grannar. Jag menar säger mannen var deras relation ungefär som vår. Det tänkte jag faktiskt inte på säger kvinnan, när man är där glömmer man den där tanken att deras relation skulle vara annorlunda än en heterosexuell. Hur blir det om vi umgås alla fyra, undrar mannen, kommer vi att dela upp oss som det ofta blir med dom andra grannarna, så att männen snackar för sig och kvinnorna för sig. Jadu säger kvinnan, vi får väl se för jag har bjudit in hela familjen på fika i morgon. Barnen är ju i ungefär samma ålder som våra så det är ju bra om dom lär känna varandra.

Kvinnan som haft kontakt med dom nya grannarna har börjat fokusera på annat än att dom är annorlunda. Mannen, som inte träffat dom har fortfarande fokus på det faktum att två kvinnor lever i ett kärleksförhållande.

Har du förberett barnen på att det är två kvinnor som är föräldrar undrar mannen. Det vet dom säger kvinnan, dom äldsta tycker det är häftigt och lillebror tänker nog inte på att något är annorlunda. Dessutom är våra grannar väldigt öppna o pratsamma om sin annorlunda situation och säger att det är helt ok om barn reagerar och frågar. Även vuxna för den delen, det värsta som finns är tystnad. Så jag frågade det där jag undrade över i början, om deras konflikter är annorlunda än våra. Vi pratade om det en lång stund och kom fram till att likheterna nog är större än skillnaderna. En skillnad är i alla fall att de inte har det så könsuppdelat vad gäller ansvarsområden hemma.

De nya grannarna hanterar sitt annorlunda sätt att leva på ett öppet och avslappnat sätt och därmed blir det också avdramatiserat och normaliserat.

Vad stimulerande det var, vi satt ju faktiskt alla fyra och pratade om allt. Husreparationer, barnuppfostran och t.o.m. världspolitik säger mannen till kvinnan när gästerna gått. Jag håller med, säger kvinnan, jag blir ofta så besviken på mina medsystrar som inte har någon åsikt i viktiga världsfrågor och tyvärr påverkas jag själv att också hålla mig i den s.k. lilla världen. Frågan är, beror skillnaden på att dom är lesbiska eller är dom bara helt enkelt ovanligt spännande personer , funderar kvinnan. Vi får väl fråga säger mannen, dom verkar ju vara öppna för att prata om det mesta.

Det är ofta konstruktivt att:

• Lita på att öppen dialog ökar tolerans och förståelse.
• Inse att den som är annorlunda kan bidra med nya perspektiv.