Utveckling – ”alla kommer till mej och klagar”

Alla kommer till mig och klagar, klagar kvinnan till mannen. Min syster ringer mig när hon är arg på mamma. Mamma ringer mig när hon är arg på min syster. Våra barn kommer till mig och klagar på varandra. Ja, du kommer också till mig och klagar när du är arg på dom. Se´n går jag och bekymrar mig och upptäcker så småningom att dom som klagat på varandra verkar ha roligt och trevligt tillsammans. Det är kanske så här, säger mannen, åtminstone för mig, att när jag öst ur mig min galla till dig så minskar irritationen. Aha säger kvinnan jag blir någon sorts soptunna, det vet jag egentligen inte om jag vill vara.

Kvinnan tolkar regelmässigt att den som klagar vill att hon ska agera på något sätt. Mannen visar att så inte alltid är fallet, ibland vill den som klagar bara få lätta på trycket.

Jag tror, säger mannen att det ibland är väldigt bra att ha någon att beklaga sig hos. Om man alltid tog upp sin irritation med den det gäller så skulle den bli sur och arg och det skulle i sin tur leda till ytterligare irritationer. Om du är någon sorts absorberande vägg så minskar förmodligen gnisslet i familjen. Tja, svarar kvinnan, det är ju lättare att acceptera och ta emot om man ser det så. Jag tror nog att jag förväntas göra något åt saken.

Mannen lyfter fram betydelsen av att få filtrera sin irritation hos någon innan den ev. riktas mot den det gäller. Kvinnan inser att det inte alltid förväntas av henne att hon ska agera och att bara lyssna kan ha en allmänt lugnande verkan.

Å andra sidan säger kvinnan så kan ju ett irritationsmoment inte försvinna om man inte tar upp det med den det gäller. Den måste ju få en chans att rätta till sitt beteende. Jo du har rätt i det säger mannen, men om jag ser till hur jag fungerar så kanske jag säger det på ett bättre sätt om jag först fått reagera av mig på dig.
Kvinnan poängterar att klagandet hos någon annan inte bör ersätta att man talar med den det gäller.
Tänker du på att det blir jobbigt för mig att höra att du är arg på någon jag älskar och bryr mig om undrar kvinnan. Kanske inte, för jag vet ju att min ilska är övergående svarar mannen. Egentligen säger kvinnan skulle jag vilja bli befriad från den här rollen av att vara förste irritationsmottagare men samtidigt så är det lättare att acceptera rollen om jag ser den som en dämpare. Då blir jag ju också befriad från min egen förväntan att jag ska agera medlare.

Kvinnan förklarar mer hur det kan tynga henne att vara klagomottagare när de konflikten gäller är människor som står henne nära.

Det är ju faktiskt precis vad jag inte vill när jag bara vill lufta mina känslor, att du börjar försvara den jag klagat på. Du ska bara förstå mig. Yes sir, ska bli ,svarar kvinnan och suckar. Men ibland reagerar du på skitsaker och det måste jag få säga fortsätter hon. Det är väl just därför jag säger det till dig och inte till den det gäller, jag vet med mig att det är en skitsak och vill bara bli av med känslan.

Hmm svarar kvinnan, frågan är hur jag blir av med känslan av att vara allas irritationscontainer. Eller accepterar den. För resten säger kvinnan, du kanske är beredd att bli min? Jag har nog inte riktigt vågat att ösa ur mig till dig av rädsla att du skulle svara med att bli ännu mer irriterad på den det gäller. Jag tror du mest tänker på vår son svarar mannen och du har rätt, jag är nog ingen vidare container åt dig. Om jag vore det skulle jag inte bli arg själv utan bara lyssna på dig.

Kvinnan kommer på vad som hindrar henne att använda mannen som irritationsfilter. Det är risken att han ska ta hennes parti och därmed trappa upp konflikten och det är inte det hon vill.

Det är ofta konstruktivt att

• Vara uppmärksam på vad den andre vill med att klaga på någon
• Varken medla eller ta parti utan att kolla att det är vad den andre önskar.